Avelsrådskonferens

Om 20 minuter åker jag till Kallax för att försöka ta mig till Stockholm utan missöden. Har ju haft nog av detta de senaste gångerna jag rest :o) Vi går inte in på detaljer, va? Annars skickar jag några bilder från gårdagens hundägarkurs som var minst lika trevlig som den första. Jag tror vi var några fler den här gången, måste bygga om köket! Efter positionsövningar och hoppträning bjöd kursledaren Jenny på tigerkaka. Ikväll blir det middag i goda vänners lag - det ser jag verkligen fram emot, sen konferens lördag och söndag. (Ojdå, råkade lägga in en bild på Wiggo igen, men han tål ju att tittas på :o)
Smyger också in en bild på en finsk lapphundhane som jag tycker har väldigt vacker färg även om färgen inte är det väsentliga på en hund, Rasmus.

Frysta tillgångar

Jag har gjort "En Elin" i helgen. Läs om henne på www.elinsite.com under personligt och sedan Elin-grej, där min personliga favorit är "Spik i näsan". Hur som helst. Min Elingrej var att jag skulle ge sonen pengar, men var fanns börsen? Jag sökte och sökte, rev ut hela kapphyllan (blev städad på kuppen), letade överallt i alla bilar, under säten. Hällde ut väskan två gånger (blev inte städad). Micke sprang bakom mig som den här fågeln på "Kalle Anka önskar god jul" arapapapapapapaparia, och tjatade om hur typiskt mig det här var, hur slarvig jag är, att jag alltid har tappat nånting, nu gällde det att spärra alla kort snabbt osv osv osv. Som om jag inte redan VET! Ja, tänkte jag, kan den vara i lagårn? Men det verkade ju högst otroligt, men jag kunde ju ha lagt den där nånstans av misstag. Jag gick dit och öppnade av nån konstig anledning kylen vi har där och DÅ kom jag ihåg var den låg. I FRYSEN. Jo, när jag handlade i torsdags la jag som jag brukar börsen längst ner i en av påsarna. Det var bara det att den här påsen packades inte upp för jag trodde att jag bara hade 5 Findus för 99 spänn i den påsen. Så den åkte rätt ner i frysen. Med börs och allt. Åh, jag pussade på börsen, dansade med den och ja, ni vet ju hur glad man blir när man tror den är borta för gott.
Annars har det kommit 1,5 decimeter snö senaste dygnet. Är det inte snöfall så är det svinkallt. Nu är det snart dags för vårvintern, den femte årstiden här uppe - I love it!
Lägger in lite bilder på min älskade börs som skymtar i påsen, Renlundens Wiggo som valp (kolla huvudet, för få sådana huvuden på våra lappisar idag), en bild från Valle i somras när jag var sjukskriven och vi låg och solade ute på gården, sen en bild på Hupu, om du vill veta hur jag vill att en finsk lapphundshane ska se ut.

Hundägarkurs

Ikväll har vi träffats, några lapphundsägare och haft hundägarkurs här ute på gården. Det var livat värre i början, men sen lugnade det ner sig betydligt - typiskt lapphundar! Vår instruktör Jenny hade oss till att gå slalom mellan koner och runt, för att öka kontakten mellan förare och hund. Knepigt i början men det tog sig. Tack alla ni som kom och nu fortsätter vi några torsdagar till och ser om våra hundar blir duktigare! Sedan hade vi social träning för tvåbenta vid köksbordet, där vi fikade och hade så mycket att prata om så Jenny knappt fick en syl i vädret. Vi som deltog idag var från vänster; instruktören Jenny, Sofie och Ann-Louise med Voj-Voj, Maria med Aiga, Sara med Ia, Gun och Kjell med Nilak och Mulle. Den andra bilden föreställer en gnistrande vacker vinterdag här på gården. Det har kommit mycket snö men är väldigt kallt sedan flera veckor.

Mamma 80 år

Det var en trevlig kväll igår, mamma fyller nämligen 80 år i morgon så vi hade kalas igår. Det var smörgåstårta och vanlig tårta, trevligt träffa närmaste släkten :o) Men - som vanligt vid större milstolpar, högtidsdagar, födelsedagar i livet så saknar jag pappa något så förskräckligt. Igår var det likadant. När vi kommit hem såg jag Såsom i himmelen med mannen som jag ska gifta mig med i nästa liv - Micke Nyqvist. Den är ju sorglig jag satt här och snörvlade när en vän ringde. Vi sitter i ungefär samma sits men ändå inte. Min pappa har varit borta i snart fyra år, medan hon håller på att förlora sin, sakta men säkert. Sorgen är en del av oss hela tiden, men på lite olika sätt. Det var ett bra samtal där vi fick gråta ut :o).
På bilden ser ni Bira och Ullis i en skön språngmarsch på ängen.