GOD JUL!

Så var det julafton. Sillsalladen är gjord, omeletten, janssons, köttbullarna. Klapparna är inslagna, så nu är det dags för en dusch och sen börja duka inför kvällen - vi firar julen hemma. Vi var egentligen bjudna till hotell Storforsen, men insåg att det blir svårt med fyra hundar... Både Ullis och Bira har börjat löpa och jag har insett att Ullis kommer att höglöpa på nyårsafton ungefär (typiskt!). Tänkte ju åka till Oslotrakten och para, men det är bara att utesluta och jag funderar på vad det finns för hanar på fem mils radie som kan vara lämplig, inte lätt.
Visar några bilder när sonen Jonas och kompisen Linus kör skoter i förrgår. Sen hämtar dom julgran till mig - så snälla pojkar! Jonas fick snö överallt, haha. Granen jag sett ut var inte den vackraste vi haft, men kolla på vovsen som sitter framför - dom är vackra så det räcker, Bira och Ullis. Ha en fridfull jul allihop!

Julstök

Hej! Nu var det ett tag sen och en hel del har hänt. Ymer har flyttat till sin nya familj i Slovenien så nu finns det 6 svenska lapphundar där - 4 tikar och 2 hanar, varav de två pojkarna Unique och Ymer är Renlundare. Vi levererade träffades på flygplatsen i Wien och sen passade jag och Micke på att ha en weekend i denna vackra stad där man månat mer om att behålla gamla byggnader än att bygga skrapor. Titta gärna in på
http://www.sitem8.com/travelguide.aspx?Osterrike-Wien-Stephansdom_-_kyrka/bavn6ur38jrc2ur3
och se den otroliga kyrkan Stephansdom, kändes lite som "Frankensteins kyrka".
Annars jobbar jag lite och ska börja halvtid på måndag, ska bli skönt komma in i vanliga rutiner efter en lång tid. Väntar också på att Ullis ska börja löpa men är osäker på vilken hane som blir den lycklige... Valle har flyttat till Bosse och verkar trivas ypperligt där, hans höfter ska omröntgas inom en snar framtid.
Och sist men inte minst - har du försökt ringa hit? Vi har inte haft telefon sedan i lördags! Ledningen har gått av och det är anmält, men det tog en jädra tid.

Gospel power!

Trots något avslaget humör efter lördagens PT-julfest, fick jag en riktig kick igår kväll. Jag och mamma var till EFS-kyrkan och lyssnade på Support Choir, en duktig lokal ABF-kör som sjunger gospel. Åh, vilket härligt sväng och jag var också helt fascinerad av körledarens krumbukter och teckenspråk till sin kör. Och rysningar fick jag av låten Hallelujah - fantastisk! Du ser dem på:
http://bomekblog.blogspot.com/2008/04/support-choir-goes-norway.html
Om allt klaffar blir det en julweekend på ett väldigt speciellt ställe i helgen, vi får se om Ymers nya hem blir Slovenien, isåfall flyger han med oss till...
http://www.wien.info/article.asp?IDArticle=10845
Några frågetecken återstår, men vi hoppas!

Ymer vill flytta

Hej! Nu lackar det mot jul, en härlig tid tycker jag. Här hemma har vi Ullis, Bira, Pimpim och Ymer. Vi söker ett aktivt hem till Ymer (bilden) som är en liten tuffing på snart 11 veckor. Vi fick trevliga nyheter nyss från Stockholmsutställningen, Ch Renlundens Modji blev Bästa tik trots lite maläten päls. Hennes övriga kvalitéer överväger dock en något lättklädd kondition, vilket domaren tydligen såg :o). Ikväll blir det PTs julfest, alltid lika kul! Och i morgon ska man be om förlåtelse för kvällens synder, tänkte ta med mamma på EFS julkonsert, få se om man orkar. Det är gospel och det gillar jag. Ha en skön lördagkväll!

Negerbollar och Bira

Nja, det som rubriken utlovar är inte riktigt en bra kombination kanske... Men bilderna visar sonen Robert och hans tjej Emma när de bakar negerbollar. De kunde bara inte låta bli att kladda deg på varandra - härligt va?! Annars en bild på vår vackra finska Majålkes Lapin Kulta, kallad Bira. En annan bild visar Jonas nya tatuering, liemannen. Den är snygg, men jag har haft vissa invändningar (som inte hjälpt såklart!) mot val av motiv. Snön har kommit på riktigt och på en vecka har vi fått drygt 2 dm och det ska visst komma lika mycket i natt.
Annars har Ullis kommit hem från sin "semester" hos Maggan (guld värd) i Lycksele. Hon har med all säkerhet haft en skön tid där. Det var lite nervöst när vi skulle låta Bira och Ullis träffas, men de fick göra det på neutral mark på vår åker, sedan vara ute på gården ett par timmar innan det var dags att ta in dem. Bira har ju, trots sin ungdom, tagit på sig ledarrollen sedan Ullis och Valle (som bor hos Bosse nu) försvunnit. Och sen kommer Ullis hem igen - det är ju lite jäkligt. Men hittills har det som sagt gått bra förutom lite småmuttrande.

83 år...

Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
en hel värld kan inte fylla det
Pappa skulle ha fyllt 83 år idag - vi har tänt ljus på graven, mamma och jag. Mamma säger att hon gråtit på morgonen. Det har inte jag, men inuti gråter jag. Pappa, varför fick du inte vara med oss längre? Det är redan tre och ett halvt år sedan du lämnade oss. Saknar dig så.

Valparna har åkt

Nu är det bara Ymer kvar här hemma, de andra fyra har åkt hem. Känns skönt men trots att man på sedvanligt uppfödarvis svurit över pisspölar så är det också en viss tomhet som infinner sig. Det tycker Ymer också, åtminstone första två timmarna i ensamhet, sedan var syskonen glömda! Han har ju Pimpim och Bira att försöka fostra :o) Pimpim har följt till sjukgymnastiken idag, ja inte in, men i bilen. Han mår ju illa ibland i bilen och den här gången blev det fem kräk-pölar. Trots det hoppar han in i bilen (nästan) helt frivilligt - det skulle inte jag göra!
Barnen på bilderna var överlyckliga över att få ta hem lilla Y-Saiva, de kröp på golvet hela tiden som de var här. På en annan bild är samen Eilert som köpt Yri. Yri ska sköta renvallningen efter hans nuvarande arbetskamrat, lapphunden Bjess, 10 år.

Wildkids och msn!

Hej! Nu har valparna fyllt 7 veckor och jag har inte lyckats få till några bilder, skyller på att de är så vilda så de aldrig är still :o) Ska försöka fota lite i morgon. Det är riktiga tuffingar alla i den här kullen, samtidigt var det länge sedan jag hade en sådan "slickig" kull. Öronen bakåt och slicka, slicka, slicka i ansiktet när man tar upp en valp. Möjligen är kubiken något mjukare i sättet, men inte mycket :o). I dag välte ett kompostgaller rakt på Y-Saiva, hon sa inte ett smack, kröp bara fram och satte svansen på ryggen och sprang iväg som om inget hänt. Och ni vet ju alla hur ett kompostgaller låter när det faller i golvet :o) Jag hoppas valpköparna är beredda på en liten huligan i huset, hihi.
Jag har blivit med msn idag - vad kul det är! Nu blir Anita i Hakkas glad som hon tjatat och tjatat :o)! Har skickat henne en inbjudan så få se om hon svarar. Ni som vill "messa" med mig, mejla så skickar jag adressen.

Resultaten har kommit

Resultaten från PRCD-testet har kommit nu ikväll. Lilltiken var fri, de andra fyra anlagsbärare, ganska snopet... Himla synd att ingen av hanarna var fri, vi behöver ju så väl fria hanar! Men, men, det är bara att nöja sig med detta och trösta sig med att ingen kommer att få PRA och alla går att använda i avel (om övriga krav uppfylls, förstås).

Valparna 6 veckor + 1 dag

Nu är det full rusch här. Valparna bryter sig ständigt ut ur sin inhägnad i köket så vi har liksom gett upp. Det får bli skurning istället :o) Man börjar se lite karaktärsdrag. Kubiken är specialist på att bryta sig ut, han tar sats och trycker med sin kubik-kroppshydda så hela gallret flyttar sig - och vips så blir det rymningsvänligt! Lillan älskar mina raggsockar, som jag bär för att de ska suga upp bättre och mildra den underbara känslan av kall kisspöl. Hon biter och gnager på sockarna så fort jag går iväg hänger hon fast. Slickarn, även kallad punkarn, slickar och slickar och biter på örsnibben när man tar upp honom - en gosig prick, fast de är dom alla iofs. Stortiken och lillhanen skiljer än så länge inte ut sig på något speciellt sätt, men det kommer.
Vem är vem?
1. Lillhanen blottar sig
2. Punkarn kikar fram
3. Lilltiken
4. Lilltiken huvud
5. Stortiken
6. Stortiken huvud
7. Lillhanen
8. Lillhanen huvud
9. Punkarn
10. Punkar-huvud
11. Kubiken
12. Kubik-huvud

Så var testet gjort

Fem veckor och idag var det dags för PRCD-test och chipmärkning. I dag har ryggen känts aningen bättre, tur jag hade Linda-Mari och Beatrice som kunde bära de små, de är några vändor att gå med fem valpar. Det var ett gäng hårdingar som visserligen hade svansen nere, men endast lilltiken reagerade när hon blev chippad. De andra gnydde inte ens av den stooora nålen. Sen var de ju inte så glada över att bli fasthållna medan den lilla millilitern blod tappades förstås - lapphundsvalpar HAR röstresurser :o) Så nu åker de små provrören med post över Atlanten till New York och vi får hoppas att vi har turen med oss med många fria valpar.
Visar en bild där Pimpim leker så fint med valparna - under översikt förstås. Sen en bild på Kubiken som har sitt lilla bandage efter blodprovet.

Snart 5 veckor!

Nu börjar det hända saker. Har tagit bilder här nedan på småttingarna som nu börjat härja riktigt rejält emellanåt! Än så länge har de en hage i köket, men inom en snar framtid kommer den att vara för liten så det blir hela köket - yippi. Tur att det finns moppar! Kullen är fortfarande väldigt jämn, men man ser tydligt vilka som är hanar och vilka som är tikar. Två av hanarna har betydligt mer (gråbrun) päls än den tredje. Idag kommer Maria med familj från Jävre och tittar på de små och sen blir det till Linda-Mari för att fylla i PRCD-papprena - i morgon är det blodprovsdags. Tur att Linda-Mari erbjudit sig att följa med, det är en del snejs med att bära in fem valpar och hålla reda på alla papper.
Det är två bilder på varje valp:
1. Lilltiken
2. Stortiken (de är nästan jämnstora nu iofs)
3. Svarthanen
4. Punkarn (han har rött nagellack på hjässan)
5. Kubiken (lika lång som bred :o)

Lite depp och time flies

Lite deppigt känns det när jag nästan är på ruta ett igen vad gäller ryggen som bara jäklas. Har arbetstränat men blev sämre igen för en vecka sedan så nu är jag hemma helt igen :o( Två fördelar finns dock, jag har knappt någon ischias samt att jag äntligen fått komma på röntgen idag. Även om det till 97% är diskbråck är det ändå bättre att veta.
Time flies - valparna är nu fyra veckor. De har fått namn (Yrra, Y-Saiva, Yri, Yster och Ymer) och jag väntar på stamtavlorna, har beställt tid för PRCD-testet också, hoppas på många fria - helst alla! Här några bilder från de senaste dagarna. Bira på minerad mark, d.v.s. i valplådan. Medan mamma Qäisa är ute går det ju bra att hoppa in och kolla de små sötisarna! Kullen är väldigt jämn, måste nog märka dem med lite nagellack iallafall. Är inte lillhanen för söt när han har somnat i matskålen, jag väckte honom med kameran. Sen har vi Linda-Mari som är och kollar in vilken av tjejerna som ska flytta till Lillpite, (stortiken till vänster).

Valpfoder

Idag fick valparna prova äta uppblött valpfoder. Först visste dom inte riktigt hur man skulle göra, vilket framgår på någon av bilderna, men sedan när de väl kom på tricket, så kunde man till och med försöka simma i maten :o) Populärt var det då med vanlig mat, Qäisa har gott om mat men de är ju fem rejäla valpar så hon bör få avlastning med mjölkframställandet någon gång per dag, och snart är de ju tre veckor - redan! Sidmarkarna och jag har varit och gått runt Vitsjön med Tintin, Smulan och Exor, det gick bra när hundarna väl vant sig vid varann. Hoppas på några bilder som Sara knäppte...
En bild på nyfriserade sonen Robert fick också följa med här av bara farten, visst blev han fin fast jag tycker det kunde blivit nååågot kortare.