söndag 13 december 2009

Snart är det jul...









...och jag börjar få panik över allt som inte är gjort. Men nästa helg blir det julfixning av alla de slag; granen, köttbullarna, klappinslagning, knäckkokning. Vi har nyss installerat nya köksluckor och så här ser det ut "före" och "efter". Mjukstängningen är ju helt super - man behöver inte ta i för att dra ut eller skjuta in en kökslåda längre. På hundfronten går hundarna just igenom en skabb-behandling. Fy! märkte att Bira kliade sig för ett tag sedan så det var bara att fixa "guld-medel" till dem, ja man kan verkligen tro att dropparna man använder är gjorda av guld när man ska betala. Sedan visar jag Jonas och Idas söta pepparkakshus och några bilder av snyggingen Renlundens Zolo, kallad Diesel. Visst ser han lovande ut?

måndag 23 november 2009

Lite av varje






Det här börjar likna en "månadsblogg", för det är väl egentligen meningen att man ska skriva i en blogg åtminstone dagligen, hmm... Ja, inte mycket nytt under solen (vilken sol??). Men planerna för nästa års två valpkullar börjar iallafall ta form. Biras kavaljer är redan klar, Turnukan Väinö Vesseli från södra Finland, en stilig och trevlig grabb! Mer bilder på honom under "Valpar". Ullis tilltänkte är ju mycket knepigare att hitta. Även om jag tycker mycket om Wiggo och otroligt gärna sparat en tik i den kombinationen, så vågar jag inte göra om den eftersom det bara blev en stackars kvar till slut, efter allt elände. Det känns inte bra, så vi söker med ljus och lykta efter en hane. Visar också några bilder på Renlundens Famolas som numera jagar i hundhimlen, han skulle snart fylla 11 år men fick problem med hjärtat den sista tiden. Innan dess har han varit frisk hela livet.

söndag 1 november 2009

Nu har Zolo flyttat








Hej! Nu var det länge sedan uppdatering igen! Zolo som numera kallas Diesel, har åkt till sitt nya hem hos Erika och hennes kille i Boden. Hoppas att de ska trivas med varann :o) Fick också resultatet på prcd-testet och han är tyvärr bärare. Eller tyvärr och tyvärr, det är ju bra det också, men helst hade man ju önskat att han vore fri. Han är en kille som behöver mycket aktivitet och stimulans - en typisk lapphund alltså :o) Sitter också och planerar för både Ullis nästa och Biras första valpkull och gudarna ska veta att det är inte lätt! Det finns ungefär en miljon finska lapphundshanar i Finland. Men när man tycker att man hittat "DEN" hanen så bor han otroligt långt bort, typ ryska gränsen. Eller så har han katarakt i den närmaste släkten eller kanske D-höfter. Eller är inte prcd-testad. Funderar ändå på att testa Bira, hon är ju fri eller bärare. Om hon skulle vara fri ökar urvalet, då kan jag välja en otestad hane också... Vi får se, jag jobbar iallafall hårt för att hitta en läcker hane som är minst lika bra som henne själv - vilket ju inte är alltför lätt ;o))

måndag 19 oktober 2009

Grabben har fått ett namn - Zolo








Vad kan vara mer passande än Zolo på den lille bortskämda grabben som blev ensam kvar? Han tycks ta förlusten av storebror med jämnmod och är helt överlycklig när han får springa som ett jehu ute på gården en liten stund. Jag är lite överbeskyddande, det får bara inte hända något mer nu, bara han inte bryter ett ben eller nåt i sitt skuttande! Förlusten av Baloo är fortfarande obegriplig, men vi har accepterat och tycker att det var tur i oturen att han inte hann flytta till nya ägare innan missbildningen upptäcktes. Har försökt fånga Zolo på bild, vilket inte är det lättaste. Nu SKA jag köpa en bättre kamera!

måndag 12 oktober 2009

Vi är förkrossade


Idag har vi varit tvungna att avliva Baloo (som Jonas kallade honom), nästan 6 veckor gammal. Vi har under en tid märkt att han gått konstigt med frambenen, liksom hjulbent nästan som en bulldog och inåt med tassarna. Förhoppningen har varit att han varit väl tjock eftersom de haft lite väl gott om mat från Ullis när de bara varit två, men förnuftet har sagt att något är konstigt. Sista dagarna har det dock sett bättre ut, benen hade rätat upp sig lite. Han sprang omkring nästan som den andra valpen men föll omkull oftare och låg mer. I morse var han lite halt. När Micke ändå skulle göra prcd-testet hos veterinären så bad jag att de skulle kolla upp hans framparti också. Tyvärr visade det sig vid röntgen att han hade missbildningar i bägge frambenen, radius hade fel vinkel och pekade utåt, vilket syns på den bild jag lagt ut här från förra veckan. Så vi fick besluta om avlivning med en gång, han skulle aldrig ha klarat att bli vuxen med missbildningarna han hade. Det är oerhört jobbigt, man har hunnit fästa sig vid honom såklart och det är många tårar idag. Det känns som om jag har ett gruslass i ögonen. Jag ska pyssla om bamsen som är kvar, gå och lägga mig tidigt och se om det verkligen kommer en ny, bättre dag i morgon. Det är inte alltid roligt att vara hunduppfödare, och ibland är det näst intill outhärdligt.

onsdag 7 oktober 2009

Fem veckor









Nu har det dröjt alldeles för länge sedan uppdatering. Jag vet inte vart tiden tar vägen? Här nedan ett axplock ur mer eller mindre misslyckade bilder på grabbarna som nu mest springer omkring på köksgolvet bland de andra hundarna, riktiga myspojkar är de. Den som är svartast men med större vit bringfläck är aningen större än den som skiftar i brungrått och är lite mer linslus :o)
Annars har vi varit till Sundsvall i helgen där Bira och Valle ställdes ut på lördag. Bira fick "bara" HP, något vi inte är vana vid, hon har ju fem BIR av fem möjliga sedan tidigare, men hon har tappat all underull så bedömningen var inte helt åt skogen. Valle blev Bästa hane-trea, också han är utan päls. Söndagen gick bättre, grann-Gaia blev BIS, Valle Bästa hane-fyra och Bira Bästa tik-trea. Vi är helt och hållet nöjda över den tävlingen. Gaias syrra Lira blev Bästa-tik tvåa med cert och halvsyrran Imra blev BIM.

måndag 21 september 2009

Bill och Bull upptäcker världen








Jag döper om valparna hela tiden - än har de inga namn men de får olika mer eller mindre korkade smeknamn/öknamn :o)
Den store som syns på översta bilden, är inte alls så mycket större som det ser ut, bilden luras. Han är mycket mer fartig och har en röst som hörs! Den mindre är betydligt lugnare - än så länge, det brukar ändras under veckornas gång.
De har börjat leka med varandra som syns på bilden längst ner, då hade inte lillen hunnit öppna ögonen. Nu börjar de nämligen bli riktigt söta och fladdra uppmärksamt med öronen när man pratar med dem. Näst längst ner på två bilder är det storgrabben du ser och de två längre upp är lillen. Observera lillens redan härliga stop, nästan uppnäst - det bådar gott :o)

måndag 14 september 2009

Knoll och Tott växer och frodas










Efter några tuffa dagar har lugnet lägrat sig, egentligen redan dagen efter det att valpen dog, men det kändes bara trist att skriva här i bloggen. Men nu känns det bättre och de två grabbarna är riktiga Pitepaltar :o) Den större av dem med vita tår på vänster framtass är den som hörs mest, medan den något mindre palten är lugnare - men detta kan ändras med tiden. Här några bilder från nyss, de är redan tolv dagar de små liven. De översta fyra bilderna är på den större och sedan tre bilder på den mindre, varefter det kommer två helbilder.