lördag 31 maj 2008

Lite nytt


Idag har jag avstått från att åka på utställning inom 20 mils radie för första gången på sisådär 20 år :o) Strongt va? Jag överlämnade Valle i Bosses händer och tog det lugnt här hemma med täta rapporter från utställningen. Valle fick en tvåa trots att han var av utmärkt typ, men men, så kan det vara. Han hade lite raka vinklar, vilket är sant, och nosade för mycket i marken - träning, träning!! Desto bättre gick det för Valles syster Vajtti (bilden) som nu blev champion. Renlundens Jänta blev BIM, Renlundens Voj-Voj fick CK och blev Bästa hane-reserv. Och mina snälla valpköpare ställde upp och visade uppfödargrupp bestående av Vajtti, Vaito, Voj-Voj och Jänta och ett HP fick de. Super! :o) Annars är det jämna plågor, ryggen är inte bra idag, kan de vara blåsten?

tisdag 27 maj 2008

Lydnadsklass 3 och fin-Jåiva


Nu är jag inne på andra veckans sjukskrivning för min eländiga "falska ischias". En inflammation i bäckenleden trycker på ischiasnerven och det är inte kul - särskilt inte på morgonen när man ska ur sängen - huga! Försöker vila, men måste ändå ta en promenad för att känna på luften, promenera går också bättre än sitta. Skickar här en nytagen bild på en dam i sina bästa år - Gaiadottern Renlundens Jåiva, visst är hon söt!
Jag har också riktigt fina nyheter från Merete Steinbru och Renlundens Imi i Harstad, hon får berätta själv:
Hei der! Her kommer en skrytemail fra Harstad.
Etter et års pause har vi i dag gått LP2 for Narvik trekk- og brukshundklubb.
Vi fikk 172 poeng og dermed endelig OPPRYKK TIL KLASSE 3.! :-)
Vi kommer ikke til å stille i klass 3 før til neste år. Tror ikke vi kommer videre opp i klassene. Laveste poengsum i dag var 8 og det er stort sett piping som ødelegger for oss. Etter vel 7 år sitter det så fast at jeg tror det blir umulig å få bort. (Imi piper under momenten :o)
I år skal vi bare trene momenter til klass 3 og konkurrere i klass 2.
Akkurat i dag er jeg så oppløftet at jeg till og med planlegger å begynne med agility igjen :)
Mvh Merete og Imi.

måndag 19 maj 2008

Vilken lyckad helg!


Gääääsp, ja såna här helger känns i hela kroppen. Tur att jag är ledig idag. Det har gått superbra för vår uppfödning även i helgen. Om vi utgår ifrån Gaia (gamla 8,5-åringen som själv blev BIR och BIS-2 söndag) så blev hennes barnbarn Bigwams Bobby BIR och BIS lördag, barnbarnet Sidmarkens Biegga Cert + champion på lördag, dottern Renlundens Jåiva BIM. Åsså uppfödargruppen BIS på lördag. Gaia blev tvåa efter dottern.
Söndag blev Gaia BIR och sedan som sagt BIS-2, dottern Jåiva kom tvåa och dottern Jänta fick Cert och blev champion. Barnbarnet Bobby blev denna dag BIM mot sin mormor :o). Ja, och BIS uppfödargrupp även denna dag. Så herregud, det är ju fantastiskt roligt. Men största glädjen var ändå att se valpköparen Britt-Marie Thundal så glad att tårarna rann över att Renlundens Wiggo (vilken stilig hane!) fick hederspris och blev bästa ÖN-unghund på söndagen. Jag tänkte lite melankoliskt att den fanns en tid när man själv blev så glad över att få hederspris. Nu är man så väldans bortskämd, att man inte blir glad annat än vid Bäst i rasen! Man måste skärpa till sig och ta fram ödmjukheten lite mera :o) Fast å andra sidan gläds man över andras glädje, särskilt valpköparnas, så mycket också.
Wiggo är förresten en oslipad diamant. Jag tycker han liknar Jambos Kello som ung. Stram, blank, korrekt päls (kunde varit lite mer), härligt steg, välvinklad, underbart uttryck (måste fylla ut lite i nosen). Jag håller tummarna att Britt-Marie ändrar sig "jag ska int håll på me sånt här" till att kunna ställa ut sin stjärna då och då. Till på köpet är han jättetrevlig. Han ska hd-röntgas i sommar och hoppas, hoppas att han kan gå i avel. Bilder från utställningen kommer, så snart Leila kommer hem till Finland har hon lovat :o). Till dess får ni nöja er med den här söta bilden på X-it och Bira.


----- Original Message ----

tisdag 13 maj 2008

Nu har X-it åkt






Nu har X-it åkt iväg till trevliga Anne-Grethe och hennes familj. Jag hämtade henne från ett iskallt, stormigt och regnigt Kallax, hon hade tänkt ha sandaler, för i söder är det sommarvärme - men se icke här! Resan hem till Oslo med flyg hade också gått bra. Ni ser Anne-Grethe med X-it på en av bilderna. Vi väntar på X-its PRCD-resultat, men först igår - två veckor efter blodprovet, kom bekräftelsen att provet anlänt till NY. Vilken tid det tar! Om ett par veckor bör vi veta om X-it är fri eller anlagsbärare. Förhoppningsvis kan han göra en del nytta i aveln i Norge när han blir vuxen om han har bra höfter. Idag har det kommit två stora hagelskurar, ett par bilder på hundar i hagel ser ni också.

lördag 10 maj 2008

Nu är Razza död

Vår fina stamtik Razza avlivades igår, 14,5 år gammal. Den sena höstdagen då jag hämtade henne i Trondheim var en minnesvärd resa. När dörren öppnades till kenneln vällde det ut svenska lapphundsvalpar och jag satte mig ned i skocken. Razza och hennes kullsyskon var mycket fina, kraftiga, pälsiga, glada. Men det var egentligen inte Razza jag ville välja, utan Xantippe, som var den största tiken. Men henne skulle uppfödaren Frode Hansen behålla själv så det blev Razza. Jag fastnade för hennes uttryck och resning, något som jag inte ångrat. Jag satte på henne det röda lilla läderhalsbandet för att lätt känna igen henne i valphögen. Dagen efter kom en annan uppfödare och skulle välja tikvalp, och hon ville nödvändigtvis välja Razza också, men det gick ju inte för hon var tingad av mig. Besviken åkte uppfödaren hem igen - utan valp. Hur mycket Razza verkligen betytt för oss kan sammanfattas med att hon är vår stamtik. Det kanske låter futtigt, men en stamtik är den tik hela kenneln är byggd på. En bra stamtik är naturligtvis otroligt viktig. Razza har avkommor som Chejja, Charlie, Gaia, Garro, Cesar, Halli... När Razza blev äldre flyttade hon till våra bästa vänner där hon haft ett mycket bra liv och Linn och Malin har nog varit bästisar till Razza, förutom Marita som var den största idolen för henne, där Marita gick, dit gick också Razza :o)
Tack min älskade Razza för all glädje som Du givit mig!

En liten dikt

När man "blir med hund" så får man en god vän
för omsorgen man ger, ger tusenfalt igen.

Det ger skäl till promenader så den gör dig mindre lat.
Och ingen blir så ivrig att det vankas mat.

Den lyssnar efter steg, tycks alltid undra "Vem?".
Sen blir den så förtjust, när just Du kommit hem.

En hund kan ge dig sällskap som den bästa av vänner...
för nog känns det som den kan dela det man känner.

torsdag 1 maj 2008

Jag fick ett mejl...

... från en hundägare som jag inte hört av på säkert 11-12 år. Jag tyckte det var fint skrivet och vill gärna delge er det. Hoppas du Britt, inte misstycker och krm på er om ni läser detta. Binna var en pytteliten valp när hon föddes, om jag inte minns fel vägde hon 175 gram eller om det var 125. Birka, den stolta mamman har nu varit död snart i nio år.
"Igår somnade din uppfödning Binna in - nästan 14 år gammal. Hon var ganska stel på slutet, både såg och hörde dåligt, men var ändå glad och matglad in i det sista.
Så nu är det sorg bland hennes nära och kära, under dessa år så hann många lära känna denna alltid glada och lättsamma hund.
Hon somnade in hemma i sin korg med en hjälpande hand från en underbar veterinär som gjorde det till en fin och minnesvärd stund.
Å min systers vägnar tackar jag dig för att du lät Binna komma in i våra liv.
Må gott och hoppas att det går bra med alla hundar!
Hälsningar Ann-Louise, Göteborg, syster till Binnas ägare Britt i Lycksele."