Bill och Bull upptäcker världen

Jag döper om valparna hela tiden - än har de inga namn men de får olika mer eller mindre korkade smeknamn/öknamn :o)
Den store som syns på översta bilden, är inte alls så mycket större som det ser ut, bilden luras. Han är mycket mer fartig och har en röst som hörs! Den mindre är betydligt lugnare - än så länge, det brukar ändras under veckornas gång.
De har börjat leka med varandra som syns på bilden längst ner, då hade inte lillen hunnit öppna ögonen. Nu börjar de nämligen bli riktigt söta och fladdra uppmärksamt med öronen när man pratar med dem. Näst längst ner på två bilder är det storgrabben du ser och de två längre upp är lillen. Observera lillens redan härliga stop, nästan uppnäst - det bådar gott :o)

Knoll och Tott växer och frodas

Efter några tuffa dagar har lugnet lägrat sig, egentligen redan dagen efter det att valpen dog, men det kändes bara trist att skriva här i bloggen. Men nu känns det bättre och de två grabbarna är riktiga Pitepaltar :o) Den större av dem med vita tår på vänster framtass är den som hörs mest, medan den något mindre palten är lugnare - men detta kan ändras med tiden. Här några bilder från nyss, de är redan tolv dagar de små liven. De översta fyra bilderna är på den större och sedan tre bilder på den mindre, varefter det kommer två helbilder.

Nu är de bara två...

Trots alla försök att få magen stabil, så miste vi den lille valpen under natten, det har varit ett hemskt dygn det här. Alla är sjuka, även om jag känner mig bättre nu så är det jättejobbigt när en valp är sjuk och skriker hela tiden för att den har ont nånstans, förmodligen i magen. Stackars liten, inget hjälpte. Ullis slutade att bry sig om den de sista timmarna, petade lite på den med nosen, smågnällde - och gick därifrån, även om den låg och pep. Hon visste... Jag sitter här och lipar över en valp som dött en vecka gammal, kan ju bara tänka mig hur det känns när de hunnit bli större och blir sjuka. Varför håller man på med hunduppfödning???

Sjukdom och elände

Halva familjen är sjuk. Jag har feber och ont i kroppen, Micke har någon slags magont, men det värsta är att en av valparna fick diarré i går kväll. Det var sprutdiarré och den kräktes även en gång. Natten blev orolig med försök att mata med koksaltlösning eftersom han inte orkar suga. På morgonsidan blev det veterinärbesök. Den var/är uttorkad. De vätskade upp honom, en spruta i nacken. Sen har vi mjölkat ut lite från Ullis och gett 1-2 milliliter, och även lite Rehydration support, någon slags "kick" enligt veterinären. Viktigt med värme så han ligger i en skokartong med varmflaskor. Vi har inga stora förhoppningar, det går oerhört snabbt utför om en spädvalp får diarré, han har tappat mycket vikt och ser ut som en lång "korv". Vi är så ledsna :o( Nu ska jag dra ur telefonjacket, gå i säng och ha valpen bredvid mig i sängen. Ullis var ju magsjuk lördag-söndag. Bira är lös i magen nu. Nu bävar vi för om de andra två får samma sak...

Fem dagar

Grabbgänget är redan fem dagar! Tiden går fort och de sover och äter som valpar ska i den åldern. Ullis har varit magsjuk natten mot söndag. Det var diarré och spyor lite överallt i rummet på morgonen och Ullis såg skamsen ut eller kanske var hon mer äcklad :o) stackars gumman. Hon var också lite varm tyckte jag och väldigt trött, som syns på en av bilderna. Jag kokade ris och allt eftersom dagen gick blev hon piggare, åt friskt av riset med lite buljong och drack bra. På söndagkväll var hon sig själv igen - så skönt :o)
Jag har funderat på att göra ett avsteg från min bestämda uppfattning att en lapphund inte ska ha engelska namn. Kenneln har nått fram till slutet av alfabetet och Z är ingen lätt bokstav att hitta namn på! Så jag funderar på att döpa grabbarna till min store idol Bruce Springsteens låttitlar :o) Eller vad sägs om Hungry Heart (Hugo), Born to run (Bore), eller kanske Soul driver (Solo), Reason to believe, Local hero (Loke) eller No surrender (Sune).

Röntgenresultat

I morse när jag gick in på SKK hunddata skrek jag rakt ut av glädje! Bira har B-höfter. Jag har varit nervös över resultatet sedan hon röntgades förra tisdagen. Veterinären sa "i bästa fall B". Höftkulorna låg fint i skålarna, men skålarna såg grunda ut, det såg jag också på plåtarna och hade förberett mig på C-höfter, kanske rent av D.
Så nu börjar förberedelserna för Biras första kull som kommer 2010. Jag har botaniserat i den enorma mängd avelsmaterial som finns i Finland, och det finns en hel del riktigt läckra hanar. Så det blir att beställa tid för rabiesvaccinering :o) ett kärt besvär!

Grabbarna har kommit

I natt kom de så, de små, alla var killar. Efter en lång vaknatt kom den första valpen 03.30 och den sista klockan 06. Ullis är en mycket duktig mamma på alla sätt :o) Sedan var det bara att åka iväg till videoreporterkursen. Micke har varit valpvakt. Ullis kändes varm och krystade till och från när jag kom hem, verkade inte riktigt kry. Tog ut henne på en kort promenad och hon satte sig då och då som om hon skulle bajsa men det kom inget. Sen gick vi in och efter en stund när jag tittade till henne såg jag att hon fött ännu en hanvalp, tolv timmar efter den sista, men den var förstås död. Nu har hon bättre ro, ligger och sover med sina små. Jag längtar också i säng det ska bli sååå skönt!

Nu har det startat

I natt var jag upp kring fyratiden för Ullis var orolig, hon ville ut och kissa. Valparna trycker på. Sedan var det helt lugnt, tills nu på eftermiddagen. Hon söker platser; i kryp-in:et bakom tvättkorgen under trappan, ute under bron, under bron i diket och hon skulle hemskt gärna vilja under vår nya altan. Där var hon en hel del innan Micke byggde för med stenar. 10-15 minuter sover hon, därefter vandrar hon runt så något är på gång. Det blir väl mitt i natten - mot morgonsidan som vanligt :o/ Men det ska bli kul! Jag tänker sova middag nu så att jag orkar, man är ju inte 25 längre ;o) Några bilder på hennes bäddande i valplådan.