Nu är Razza död

Vår fina stamtik Razza avlivades igår, 14,5 år gammal. Den sena höstdagen då jag hämtade henne i Trondheim var en minnesvärd resa. När dörren öppnades till kenneln vällde det ut svenska lapphundsvalpar och jag satte mig ned i skocken. Razza och hennes kullsyskon var mycket fina, kraftiga, pälsiga, glada. Men det var egentligen inte Razza jag ville välja, utan Xantippe, som var den största tiken. Men henne skulle uppfödaren Frode Hansen behålla själv så det blev Razza. Jag fastnade för hennes uttryck och resning, något som jag inte ångrat. Jag satte på henne det röda lilla läderhalsbandet för att lätt känna igen henne i valphögen. Dagen efter kom en annan uppfödare och skulle välja tikvalp, och hon ville nödvändigtvis välja Razza också, men det gick ju inte för hon var tingad av mig. Besviken åkte uppfödaren hem igen - utan valp. Hur mycket Razza verkligen betytt för oss kan sammanfattas med att hon är vår stamtik. Det kanske låter futtigt, men en stamtik är den tik hela kenneln är byggd på. En bra stamtik är naturligtvis otroligt viktig. Razza har avkommor som Chejja, Charlie, Gaia, Garro, Cesar, Halli... När Razza blev äldre flyttade hon till våra bästa vänner där hon haft ett mycket bra liv och Linn och Malin har nog varit bästisar till Razza, förutom Marita som var den största idolen för henne, där Marita gick, dit gick också Razza :o)
Tack min älskade Razza för all glädje som Du givit mig!

En liten dikt
När man "blir med hund" så får man en god vän
för omsorgen man ger, ger tusenfalt igen.

Det ger skäl till promenader så den gör dig mindre lat.
Och ingen blir så ivrig att det vankas mat.

Den lyssnar efter steg, tycks alltid undra "Vem?".
Sen blir den så förtjust, när just Du kommit hem.

En hund kan ge dig sällskap som den bästa av vänner...
för nog känns det som den kan dela det man känner.