måndag 19 oktober 2009

Grabben har fått ett namn - Zolo








Vad kan vara mer passande än Zolo på den lille bortskämda grabben som blev ensam kvar? Han tycks ta förlusten av storebror med jämnmod och är helt överlycklig när han får springa som ett jehu ute på gården en liten stund. Jag är lite överbeskyddande, det får bara inte hända något mer nu, bara han inte bryter ett ben eller nåt i sitt skuttande! Förlusten av Baloo är fortfarande obegriplig, men vi har accepterat och tycker att det var tur i oturen att han inte hann flytta till nya ägare innan missbildningen upptäcktes. Har försökt fånga Zolo på bild, vilket inte är det lättaste. Nu SKA jag köpa en bättre kamera!

måndag 12 oktober 2009

Vi är förkrossade


Idag har vi varit tvungna att avliva Baloo (som Jonas kallade honom), nästan 6 veckor gammal. Vi har under en tid märkt att han gått konstigt med frambenen, liksom hjulbent nästan som en bulldog och inåt med tassarna. Förhoppningen har varit att han varit väl tjock eftersom de haft lite väl gott om mat från Ullis när de bara varit två, men förnuftet har sagt att något är konstigt. Sista dagarna har det dock sett bättre ut, benen hade rätat upp sig lite. Han sprang omkring nästan som den andra valpen men föll omkull oftare och låg mer. I morse var han lite halt. När Micke ändå skulle göra prcd-testet hos veterinären så bad jag att de skulle kolla upp hans framparti också. Tyvärr visade det sig vid röntgen att han hade missbildningar i bägge frambenen, radius hade fel vinkel och pekade utåt, vilket syns på den bild jag lagt ut här från förra veckan. Så vi fick besluta om avlivning med en gång, han skulle aldrig ha klarat att bli vuxen med missbildningarna han hade. Det är oerhört jobbigt, man har hunnit fästa sig vid honom såklart och det är många tårar idag. Det känns som om jag har ett gruslass i ögonen. Jag ska pyssla om bamsen som är kvar, gå och lägga mig tidigt och se om det verkligen kommer en ny, bättre dag i morgon. Det är inte alltid roligt att vara hunduppfödare, och ibland är det näst intill outhärdligt.

onsdag 7 oktober 2009

Fem veckor









Nu har det dröjt alldeles för länge sedan uppdatering. Jag vet inte vart tiden tar vägen? Här nedan ett axplock ur mer eller mindre misslyckade bilder på grabbarna som nu mest springer omkring på köksgolvet bland de andra hundarna, riktiga myspojkar är de. Den som är svartast men med större vit bringfläck är aningen större än den som skiftar i brungrått och är lite mer linslus :o)
Annars har vi varit till Sundsvall i helgen där Bira och Valle ställdes ut på lördag. Bira fick "bara" HP, något vi inte är vana vid, hon har ju fem BIR av fem möjliga sedan tidigare, men hon har tappat all underull så bedömningen var inte helt åt skogen. Valle blev Bästa hane-trea, också han är utan päls. Söndagen gick bättre, grann-Gaia blev BIS, Valle Bästa hane-fyra och Bira Bästa tik-trea. Vi är helt och hållet nöjda över den tävlingen. Gaias syrra Lira blev Bästa-tik tvåa med cert och halvsyrran Imra blev BIM.