...Ullis gör mig gråhårig(are). Har väl aldrig haft maken till kräsen dam. När hon höglöpte och var i Kalix för parning började matvägran, trodde det var för att hon vantrivdes där, men icke. Nu har det gått sju veckor sedan parningen och hon äter ganska dåligt än. Mina andra tikar skulle ha slukat maten, men hon kan vänta till nästa morgon med att äta. De flesta hundar skulle nog valt skålen till höger, eftersom där är högkvalitativt valpfoder medan den vänstra skålen innehåller reguljärt "mellanprisfoder" - men icke Ullis. Hon ratar det feta valpfodret, suck... Väljer hellre det andra. Eftersom jag tycker det är viktigt att hon ändå får i sig mat, så knäcker jag ett ägg (äggula) i maten eller blandar i fil. "Okej, hon skämmer bort henne". Jo, jag känner att jag måste till slut nu när hon börjar bli tjock om magen, men märk väl att jag inte börjat lägga till godsaker förrän för någon vecka sedan. Och - ja - hon har helt säkert valpar i magen - men kanske inte så många. Bara de inte svälter ihjäl de små liven då morsan är så hopplös! (Vet ju att det inte är så :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar