Nu är dom 2,5 vecka

Nu börjar det bli fart i valplådan, alla har öppnat ögonen och nu har de börjat komma upp på benen också - men fortfarande är det mest sömn som gäller. Qäisa har släppt taget lite också, vi i familjen får gå in och ut i valprummet som vi vill utan problem, men än är det bara jag som får pyssla med valparna.
Bira har blivit mycket bättre i tassen och Tintin lite mindre blyg av sig. Det går framåt det mesta alltså!
Översta två bilderna föreställer den mindre tiken med mer vitt i bröstet. Därefter den lite större tiken på två bilder. Sedan två bilder på den största hanen som jag kallar uppnäsan - kommer nog att få ett bra stop han!

Y-kullen en vecka

Här kommer några dagsfärska bilder på tjejerna i Y-kullen. De två översta bilderna föreställer den större tiken med bara några vita, spridda strån i bringan, hon väger idag 605 gram. Nästa två bilder är på minsta damen som har normalstor bringfläck och väger 520 gram. (Största pojken väger hela 712 gram och näst störste ligger inte långt efter med sina 660 gram, minsta grabben väger 550.) Bilderna med två valpar är tjejerna.

Valpar och spårning

I måndags kväll kom fem fina Qäisa-Pjesker-valpar, de vägde mellan 275 och 350 gram så de var jämna och fina. Qäisa är ju fodertik, bor alltså inte här i vanliga fall så hon är extra vaksam och vaktar valparna från allt ont och icke ont :O) men hon verkar iallafall trivas och valparna växer så det knakar. På en av bilderna syns de nyfödda valparna. Nya bilder ska vi ta i morgon när de är en vecka.
Idag var matte så less att vila och gå här hemma så en inbjudan till att följa med ut i skogen och lägga blodspår togs tacksamt emot, även om både jag med styva ryggen och Bira med onda tassen nog får sota för det i morgon... Det blev några trevliga timmar i skogen med Inger, Helena, Magnus deras småttingar. Hundarna Dadjat, Pjesker, Imra och finskan Bira var alla duktiga på sitt sätt. Bira tyckte blodspåret var läskigt men tog det ändå bra.

Väntans tider

Här kommer några bilder från helgen. Överst ser ni Qäisa som har lyxsviten i huset, och hon verkar tycka att dubbelsängen är skönast :o) Sedan har vi bilder på Qäisas stora mage, hon har varit lite orolig i dag, sökt platser för födseln. Vi har gjort i ordning valplådan fast hon vill inte hoppa in i den, jag tror hon är rädd att stöta fastna med magen ;o) På de andra bilderna ser ni Valle och Bira som pratade ganska högt med rävskinnet som hänger i fuset. Den är verkligen ÄCKLIG tycker de. Bira har full koll på den ögonlösa, döda "hunden".

En stoppad korv!

Bilden ni ser här på Qäisa ljuger, hon är tjockare än bilden visar! Magen är stinn, hon är tung i kroppen - jag tippar att det är fem valpar därinne. Om en vecka får vi se. Qäisa bor för övrigt i hotelldelen av huset, vardagsrummet och sovrummet. Hon är van att vara ensamhund och gillar inte våra andra hundar utan vill vara i centrum själv. Nu får hon se vad som pågår i huset genom att vi har "rundgång" med grindar så hon kan välja om hon ska kolla hallen eller köket. Damen är i stort sett en kopia av sin mor Stina, nästan läskigt ibland, de är så otroligt lika. Här syns också några bilder av vår alternativa lapphundsträff i Renlunds potatisland i lördags. Inger är den gladaste av dem alla. Den hårdaste är mamma, 80 bast snart, hinkhanterarna var Micke och Robert, sen är Peder och Anna också med. Den sötaste bilden föreställer lille Johan, honom är jag mormors syster(!) till, snacka om äldrevarning! Tintin, som vi kallar Duhkka, är nästan lika söt han!

Duhkka hemmastadd

Hej! Har tagit några bilder på Duhkka med sin bästa kompis - Bira. Redan dagen efter han kommit härjar han vilt med Bira. Det enda han undviker är att springa runt för fort på gården, för då kan hon komma och springa över honom så att han rullar iväg och det tycker han är otäckt, då åker svansen ner och han lägger sig eller sticker in under bron. Tror att en viss Indra har en del i den rädslan ;o) Det ska nog bli bättre det också när han blir lite större. Dammsugaren är han definitivt inte rädd för och skurmoppen ska mördas!
Idag åker Ullis till Maggan i Lycksele där hon ska vara på kollo i två månader medan Qäisa är här med sina valpar.

Nu är han här!

Nytillskottet hämtades ikväll och det var omständigt värre för de tre vi har hemma. De fick träffa honom en och en ute i buren. Ullis hade jobbigt med att visa att hon är chefen, Bira ville busa lite så han pep, och då slutade hon. Valle var minst brydd. Nu här hälsningen gjord. Han ligger och sover i hallen, helt slut av veterinärbesök och nya, otäcka hundar som ska nosa av en från topp till tå :o)