Nu är de snart fyra dygn

Tog några bilder på valparna som i natt blir fyra dygn. Är lite orolig då den minste killen inte vill växa. Han väger bara 245 gram medan de övriga väger 400, 450, och de två största 515. Minst två av dem har varit hårda i magen idag, lillen har gnällt men jag hoppas det ska rätta till sig med lite magmassage. Jag har ju haft vågen på avvägar, men äntligen hittat den längst in i skafferiet (dags att städa?!). Lillkillen kanske bara vägde kring 175 gram vid födseln och isåfall har han ju gått upp bra. Nåja, den som lever får se, hoppas att han klarar sig.
Bilderna, uppifrån och ner:
1. Tungviktarna, två tjejer och en kille
2. Tjejen med mest vitt
3. Stora pojken
4. Minstingen klättrar över mammas tass
5. De två minsta, kille och tjej, väger 245 och 400 gram.
6. Flodhäst?

Valparna är här

Natten mot måndag var det äntligen dags för valpar. Ullis har varit tung länge och jag gissade på fyra valpar, men det var två hanar och tre tikar där inne. Äntligen kan jag få min tikvalp! Och andra som väntat länge på tikar härifrån kan också bli nöjda :o) Valpningen var över på knappt tre timmar - 04.20 och 07.10, hon är så duktig, Ullisgumman! Alla är pigga, även minstingen som jag inte tror väger 200 gram, jag har tappat bort vågen(!) så jag vet inte vikten, men de övriga är normalstora.

Operation och dräktighet

Jag har numera klippkort hos veterinären, eller borde åtminstone ha det :o) jag som aldrig brukar behöva gå dit har nu varit där flera gånger senaste veckorna. Först Gaia med sina korsband, (se bild) och nu bestämde jag mig för att det var dags att kolla upp vårtan som Bira har i ögat samt Ullis äckliga andedräkt. Vet. opererade bort vårtan och skickade den på analys, man vet aldrig vad det kan vara. Håll tummarna att det inte är något farligt! Ullis tonciller orsakar inte andedräkten, en del hundar har äckligare andedräkt än andra var väl ungefär förklaringen jag fick. Hon har ju inga problem, det är vi som har det :o) örk...
Några bilder, t.ex. på Ullis som nu gått drygt 6 veckor och både magen och aptiten växer. Biras öga ser ut precis som vanligt efter operationen (och före också! förutom att man såg en vårta om hon tittade åt vänster), sen en härlig vinterdag i stugan i Gråträsk, svärfar och hundarna.

Länge sen sist

Ser att sista blogginlägget var inför julen :o) Tiden räcker inte riktigt till både att svamla på Facebook och skriva här, sen har det väl inte varit så mycket att berätta, men nu har det hänt en hel del. Ullis är parad och nu har det gått fyra veckor. Hon har inte ätit så bra de senaste dagarna, och spytt i min säng, vilket jag för ovanlighetens skull uppskattade :o) På bilden ser du tydligt på blicken att maten inte är särskilt attraktiv just nu. Gaia har slitit av korsbanden så idag har hon blivit opererad, just nu ligger hon på uppvaket och operationen har gått bra som tur var. Har också varit på domarkonferens i helgen, där fick man lära sig en hel del, även att domare också är människor och tveksamma ibland till vad som är rätt och fel när det gäller hur våra raser ska se ut.

Snart är det jul...

...och jag börjar få panik över allt som inte är gjort. Men nästa helg blir det julfixning av alla de slag; granen, köttbullarna, klappinslagning, knäckkokning. Vi har nyss installerat nya köksluckor och så här ser det ut "före" och "efter". Mjukstängningen är ju helt super - man behöver inte ta i för att dra ut eller skjuta in en kökslåda längre. På hundfronten går hundarna just igenom en skabb-behandling. Fy! märkte att Bira kliade sig för ett tag sedan så det var bara att fixa "guld-medel" till dem, ja man kan verkligen tro att dropparna man använder är gjorda av guld när man ska betala. Sedan visar jag Jonas och Idas söta pepparkakshus och några bilder av snyggingen Renlundens Zolo, kallad Diesel. Visst ser han lovande ut?

Lite av varje

Det här börjar likna en "månadsblogg", för det är väl egentligen meningen att man ska skriva i en blogg åtminstone dagligen, hmm... Ja, inte mycket nytt under solen (vilken sol??). Men planerna för nästa års två valpkullar börjar iallafall ta form. Biras kavaljer är redan klar, Turnukan Väinö Vesseli från södra Finland, en stilig och trevlig grabb! Mer bilder på honom under "Valpar". Ullis tilltänkte är ju mycket knepigare att hitta. Även om jag tycker mycket om Wiggo och otroligt gärna sparat en tik i den kombinationen, så vågar jag inte göra om den eftersom det bara blev en stackars kvar till slut, efter allt elände. Det känns inte bra, så vi söker med ljus och lykta efter en hane. Visar också några bilder på Renlundens Famolas som numera jagar i hundhimlen, han skulle snart fylla 11 år men fick problem med hjärtat den sista tiden. Innan dess har han varit frisk hela livet.

Nu har Zolo flyttat

Hej! Nu var det länge sedan uppdatering igen! Zolo som numera kallas Diesel, har åkt till sitt nya hem hos Erika och hennes kille i Boden. Hoppas att de ska trivas med varann :o) Fick också resultatet på prcd-testet och han är tyvärr bärare. Eller tyvärr och tyvärr, det är ju bra det också, men helst hade man ju önskat att han vore fri. Han är en kille som behöver mycket aktivitet och stimulans - en typisk lapphund alltså :o) Sitter också och planerar för både Ullis nästa och Biras första valpkull och gudarna ska veta att det är inte lätt! Det finns ungefär en miljon finska lapphundshanar i Finland. Men när man tycker att man hittat "DEN" hanen så bor han otroligt långt bort, typ ryska gränsen. Eller så har han katarakt i den närmaste släkten eller kanske D-höfter. Eller är inte prcd-testad. Funderar ändå på att testa Bira, hon är ju fri eller bärare. Om hon skulle vara fri ökar urvalet, då kan jag välja en otestad hane också... Vi får se, jag jobbar iallafall hårt för att hitta en läcker hane som är minst lika bra som henne själv - vilket ju inte är alltför lätt ;o))